Hur bokför man självrisk för bil?
Självrisken vid en skada är den del av reparationskostnaden som företaget självt står för, och den bokförs som en reparationskostnad: på debet, med banken (1930) eller leverantörsskulden (2440) på kredit. Självrisken är varken en försäkringspremie – den betalas inte till försäkringsbolaget – eller en extra kostnad utöver reparationen. Försäkringsbolaget ersätter resten av reparationen, och självrisken är det som blir kvar som nettokostnad.
Kontot: reparationskontot, inte försäkringspremien
Reparationen av en personbil bokförs på 5613 Reparation och underhåll av personbilar, mc, m.m., ett underkonto till 5610 Personbils- och mc-kostnader, m.m. i BAS 2026 (BAS-kontoplanen). Självrisken landar på samma konto – den är ju en del av reparationskostnaden, den bara faktureras företaget direkt i stället för att täckas av försäkringsersättningen.
Det är lätt att blanda ihop bilkontona, för de ligger nära varandra:
- 5613 Reparation och underhåll av personbilar, mc, m.m. – reparationer,
och dit hör självrisken.
- 5612 Försäkring och skatt för personbilar, mc, m.m. – bilens
försäkringspremie och fordonsskatt. Självrisken hör inte hit.
- 5611 Drivmedel för personbilar, mc, m.m. – bensin och diesel.
Premien för bilförsäkringen bokförs alltså på 5612 och har sin egen behandling – se guiden om att bokföra försäkring och bokföra fordonsskatt.
Skulle skadekostnaden inte passa ett specifikt konto – en skada på egendom utan eget kostnadskonto – bokförs självrisken på 6990 Övriga externa kostnader i stället. Principen är densamma: självrisken är en skadekostnad företaget bär själv.
Självrisken är halva historien – försäkringsersättningen den andra
En bilskada rymmer två bokföringar som är varandras spegelbild: den självrisk företaget självt betalar, och den försäkringsersättning försäkringsbolaget betalar ut. De ska inte blandas ihop. När du ska bokföra självrisken för en bil efter en skada finns två vanliga flöden.
Flöde A: verkstaden fakturerar företaget hela reparationen. Fakturan bokförs som reparationskostnad (5613 debet mot 2440 kredit), betalas (2440 debet, 1930 kredit), och sedan betalar försäkringsbolaget ut sin del (1930 debet, 3994 Försäkringsersättningar kredit). Är företaget momsregistrerat och har lyft momsen på verkstadsfakturan ersätter bolaget normalt reparationen exklusive moms, minus självrisken. Observera att 5613 då ligger kvar med hela reparationskostnaden – ersättningen bokförs som en intäkt för sig och kvittas inte mot kostnadskontot. Det är resultatet som blir nettot, alltså självrisken, inte saldot på 5613.
Flöde B: försäkringsbolaget reglerar direkt med verkstaden. Då betalar företaget bara sin självrisk till verkstaden, och den bokförs direkt som reparationskostnad (5613 debet, 1930 kredit). Resten av reparationen syns aldrig i bokföringen.
I båda flödena hamnar självrisken på reparationskontot. Försäkringsersättningen har en egen guide med konto 3994 och dess grannkonton – bokföra försäkringsersättning. Där finns också den vanliga fällan: 3997 är Sjuklöneersättning, inte försäkringsersättning.
Momsen på självrisken
Självrisken betalas som en del av verkstadsfakturan, och momsen på den delen lyfts på samma sätt som momsen på reparationen i övrigt. Reparation och underhåll av en personbil räknas som driftskostnader – Skatteverket räknar upp "reparationer, underhåll, vinterdäck och drivmedel" som exempel på sådana på sidan Bilkostnader. Själva avdragsregeln står i mervärdesskattelagen (2023:200) 13 kap. 23 §: den som använder bilen i en verksamhet där transaktionerna medför avdragsrätt får dra av ingående skatt på driftskostnaderna om fordonet "tillhör inventarierna i verksamheten eller har hyrts för användning i denna". Det villkoret är det som avgör – inte hur mycket bilen körs privat, för paragrafens andra stycke säger att avdragsrätten gäller "utan någon begränsning på grund av att fordonet bara delvis används i verksamheten". Att bilen används i verksamheten räcker alltså inte i sig: en privatägd bil som varken tillhör inventarierna eller är hyrd för verksamheten uppfyller inte villkoret, hur mycket den än körs i tjänsten. Den försäkringsersättning som betalas ut har däremot ingen moms – den är inte vederlag för en vara eller tjänst, utan kompensation för en skada.
Avdragsrätten: självrisken är en avdragsgill reparationskostnad
Självrisken har ingen särskild skatteregel – den behandlas som den reparationskostnad den är. Skatteverkets avdragslexikon – som är skrivet till den enskilda näringsidkaren – slår fast att du får göra direktavdrag för utgifter för reparation och underhåll av inventarier, och att driftskostnaderna för en bil är avdragsgilla när bilen är bokförd som en tillgång i näringsverksamheten eller leasad (avdragslexikon för företag).
Den andra sidan av samma mynt: försäkringsersättningen är en skattepliktig intäkt i näringsverksamheten. Ersättning för skada på tillgångar är visserligen normalt skattefri (8 kap. 22 § inkomstskattelagen) – men det gäller privat egendom. Är den skadade bilen en tillgång i näringsverksamheten träder ersättningen i stället i köpeskillingens ställe och är skattepliktig intäkt (15 kap. 1 § inkomstskattelagen, inkomstskattelag (1999:1229)). Nettot blir att företaget drar av hela reparationen och skattar för ersättningen – och självrisken är det som netto blir kvar som kostnad.
Aktiebolag och enskild firma
Konteringen är densamma oavsett företagsform, med ett förbehåll: hela resonemanget förutsätter att bilen är företagets. I enskild firma är en bil som ägs privat och bara används ibland i verksamheten inte en tillgång i näringsverksamheten – då bokförs varken reparationen eller självrisken i företaget. Näringsidkaren betalar ingen milersättning till sig själv utan gör i stället ett schablonavdrag per mil för resorna i verksamheten. För en bil som är bokförd som en tillgång i firman gäller samma konto och samma regler som i aktiebolaget.
Självrisk i företagsförsäkringen – samma princip
Självrisk finns inte bara i bilförsäkringen utan i företagsförsäkringar över huvud taget – ansvar, egendom, avbrott. Bokföringen av självrisk i en företagsförsäkring följer samma mönster: självrisken är den del av skadekostnaden företaget självt bär och bokförs på kostnadskontot för det som skadats (till exempel reparationskontot), inte på premiekontot 6310 Företagsförsäkringar. Självrisken är varken en försäkringspremie som ska skuldbokas eller en egen post – den är en skadekostnad, och den skadekostnaden är avdragsgill.
Det här förenklar övningen
- Övningen är en återanvänd övningstyp – Betala leverantörsskuld
(leverantorsbetalning) – inte en egen typ för självrisk. Den tränar betalningen: skulden ned på debet (2440), banken ned på kredit (1930). Det är steg två i flöde A ovan, när verkstadsfakturan redan är bokförd som reparationskostnad. Den ideala typen vore en egen händelse "självrisk vid bilskada" som visade hela kedjan – kostnad, försäkringsersättning och den nettokostnad som blir självrisken.
- Övningen visar inte försäkringsersättningen (3994), den andra halvan av
en skada – den har en egen övningstyp och en egen guide.
- Övningen visar inte momsen på reparationen och skiljer inte mellan
5613 (reparation och självrisk), 5612 (premie och skatt) och 5611 (drivmedel).